glädjeämne vid micron
I lunchmatsalen på jobbet finns i ett hörn några microvågsugnar uppställda för oss som är snåla/ekonomiska/smarta nog att inte köpa mat för 65 spänn varje dag. Mat som man ändå rycker på axlarna åt när smaken ska bedömas. Vid det här microhörnet finns en dörr ut till en liten innergård som är skön och mysig att sitta på under de varma månaderna. Mysigheten förstärks tyvärr inte av taggtråden längts upp, utan för såklart tankarna till ett fängelse. Vilket passar bra vissa dagar, tänkte jag skriva men det vore ju lite hemskt.
Eftersom maten kanske inte alltid smakar som den borde är det populärt att salta och peppra maten lite extra, så även under sommaren, vilket gör att folk tar med sig salt- och pepparkar ut i solen. Det har fått konsekvenser. På dörren ut till gården med taggtråd runt sitter nämligen ett par A4-lappar, varav den ena alltid får mig på gott humör. Har tyvärr ingen bild på den så får återge den i text (tänk Times i storlek, säg, 22):
Vänligen ta
Salt & peppar
tillbaka in igen
Då det blir
förstört av fukt!
Tack på
Förhand!
Personalen
Det finns så mycket mycket att flina åt i denna fina lapp! Det mest uppenbara är förstås att kryddorna måste tas in för att förstöras av fukt. Måste gå åt mycket salt och peppar om personalen varje dag står och förstör kryddorna. Och hur gör de? Står och blåser med nån fuktspray, kanske en sån man ska spruta på i ansiktet så man håller sig fräsch och fin?
Sedan älskar jag också det uppenbara att lappskrivaren har tryckt Enter för att byta rad och inte förstår att Word sätter ny bokstav vid radbyte. Därmed versaler och gemener blandat hej svejs.
Men som den ironiker jag är blir jag ju misstänksam.
Är lappen kanske till för att roa matlådefolket?
