vardagsskratt
Igår hade Pierre och jag tvättid. Mm spännande, jag vet. När Pierre tömde torktumlaren hittade han sin ena fingervante som han har när han springer. Vanten hade tvättats i 60 grader och sedan torktumlats. Vilket betyder att vanten krympt och blivit jättejätteliten. Ungefär som Pierres handflata. Vi skrattade rätt länge åt detta. Det var mysigt. Stå i tvättstugan och skratta åt en fingervante som såg ut som att den tillhörde en fyraåring.
Sen tog Pierre på sig vanten och den växte och passade som den skulle!
Magiska vantar, kallade vi dem när jag var barn.
Åh va underbart. Att få vardagen att bli enklare är aldrig fel. Vi tvättade också igår och tävlade om vem som kunde hitta min ena vita socka som spårlöst hade försvunnit. Det gjorde tvättande lite roligare.
Det visade sig att sockan hade klättrat in i en av Marcus byxor...
Strumpor försvinner jämt. Ibland ligger de i en byxa, ibland i ett påslakan. Ibland återfinns de aldrig....
