vardagspoesi
Vad gäller mitt arbetsliv så känner jag mig rejält oinspirerad för tillfället. Av olika anledningar som att det är tråkigt att pendla till ett tråkigt jobb, det är mörkt när man åker och mörkt när man kommer hem och allt det där. Och sedan är det tydligen omöjligt att ge mig något vettigt svar på vad, var, när och hur jag kommer jobba den snaraste framtiden. Men det ligger väl lite i konsultens roll. Helst skulle jag vilja ha ett jobb där jag får inreda vår lägenhet utan ekonomiska begränsningar. Kommer nog hända snart. Ja.
Men orkar inte beskriva alla turer kring min tjänst, kan ju säga att det fanns en bra lösning där jag förutom att sköta mitt jobb även mycket enklare kunde söka nytt jobb. Så blev det inte och varför gråta över spilld mjölk?
Så istället för att deppa ihop över jobb och mörk årstid vill jag istället tänka på min favoritdikt, komponerad av mig och mamma i köket (har jag för mig) för kanske 22 år sedan:
Det är så murkt murkt
på husten
för då förvandlas
rusten
till en uggla
