oinspirerad men det börjar vända...
Jag vill byta jobb. Men det är svårt, väldigt svårt. Och det är inte lätt att efter en dag med noll inspiration komma hem och bli inspirerad att skriva fantastiska ansökningsbrev. Men nu har jag två små små halmstrån att sträcka mig efter, något som kan hålla inspirationen uppe. Om jag bara skriver två fantastiska ansökningsbrev.
De två senaste lördagarna har jag varit på fest där det har befunnit sig för mig okända människor. Vad ska man göra med dem? Jo det självklara naturligtvis: nätverka. Det har jag gjort och jag känner mig duktig (och även social och trevlig). Även om jag inte använder mig av de två i mitt lilla lilla nätverk och även om det inte kommer leda någonstans alls så känner jag att jag tar för mig och visar intresse för min framtida arbetssituation. Det gör mycket för psyket. Åtminstone för ett par dagar.
Jag känner med dig till 100%. Känner att min kompetens inte tas vara på. Hur ska man svara när ens chef säger: "Du är för fan för bra för företaget. Det finns egentligen inget projekt som kan vara en utmaning för dig.Du är för bra helt enkelt." Jaha,ok men min anställning går ut om ett halvår och snacka om att det inte finns mycket jobb som jag vill ha. Man vill ju inte gå ner i lön och i arbetsuppgifter för ett arbete som inte ens lockar en. Då kan jag lika gärna sitta kvar mitt halvår och hoppas att jag kan få ett jobb innan tiden löper ut.
Med andra ord, så förstår jag dig och det är minst sagt frustrerande att känna sig så jäkla omotiverad. Alla behöver känna sig bekräftade och jag blev inte direkt glad av chefens ord utan snarare arg. Nähe de behöver mig inte typ.
Oj jag hade inte uppfattat att du kände fullt så för ditt jobb? Kände du så här även i början av din anställning? Jag menar, då kanske det var en utmaning men nu när du inte utmanas längre så kanske det känns omoiverat att jobba där. Men du känner väl ändå att du lärt dig en massa under din tid där? Sen att utmaningen förvsinner ju säkrare du blir är ju naturligt...men att motivationen inte finns där, det är inte kul.
Håller med, sitt kvar ditt halvår men kolla redan nu vilka jobb som finns. Fast det fanns ju inga :)
Fina ord är roliga att få, men då ska det kännas att man kämpat lite för att få dom...kram på dig! och tack för din kommentar, skönt att få vara bitter med någon ;)
Jag kände verkligen inte så i början av min anställning och självklart har jag lärt mig enormt mycket. För det kommer jag vara evigt tacksam. Däremot är det det värsta man kan göra att inte bidra till en inspirerande arbetsmiljö när man har så mycket kompetens. Istället väljer man att blint igonera. Resultatet blir en sjunkande skepp.
Jag fått ett och annat erbjudande, ett är väldigt lockande, men innebär att jag måste gå ner i lön ca 20% Det är ett entreprenörsföretag där jag får vara med och bygga företaget och kämpa för frågor som jag brinner för: mänskliga rättigheter, månfald och dialog med mera. Går det bra för företaget får jag även ta del av det i mitt lönekuvert, däremot återstår frågan om jag är tillräcklit modig att hoppa på ett jobb med en hel del risker men möjlighet att utvecklas och jobba med saker jag älskar????
Jo det var ju så jag uppfattade att du kände i början.
Men oj det låter ju jättespännande!! Visst det är ju en rätt stor lönesänkning, oftast är ju inte jobb med de här frågorna jättevälbetalda, om man inte kommit upp sig vill säga. Men på vägen upp kanske man måste våga ta en del steg och risker? Du kommer ju alltid att utvecklas, både av lyckanden och misslyckanden. Jag tycker du ska chansa! Men det ska såklart kännas rätt i magen också. Lita på din magkänsla Shanis!
